!

Fyll i det här fältet.

Hämtar...

MENY

SÖK

Filmhistoria

Filmstaden Råsunda

Filmstaden byggdes i Råsunda 1919-20 – på mark där det tidigare legat en strutsfabrik. När det inte längre krävdes plymer då hattmodet förändrades bytte området helt och hållet inriktning. Ateljéerna kom till under en expansiv period för svensk film. En fusion hade precis ägt rum mellan Svenska Bio och Skandia, och Svensk Filmindustri hade bildats. Företaget investerade mängder av pengar i nya, tekniskt avancerade lokaler, och Filmstaden med sina ateljéer, laboratorier, loger och restauranger blev kronan på verket. Själva namnet Filmstaden skulle ge associationer till Hollywood. Under VD Charles Magnussons ledning – och senare personligheter som f d aktrisen Karin Swanströms – kom många av Sveriges förnämsta filmer att spelas i in i SF’s ateljéer i Råsunda. De flesta av den svenska filmens storheter har passerat revy här, och även en och annan utländsk filmstjärna.

 

1921 spelades den allra första filmen in i Filmstaden, Körkarlen av Victor Sjöström efter en novell av Selma Lagerlöf. Sjöström spelade själv huvudrollen, tillsammans med Hilda Borgström. Sjöström kom att bli en stor Lagerlöftolkare. Fotograf var Julius Jaenzon, en annan av Filmstadens profiler.

 

Filmproduktionen pågick fram till 1968, då nya vindar blåste. Nu var det inte längre aktuellt att spela in film i ateljé, utan nu skulle man ut i verkligheten. Svensk Filmindustri lämnade Filmstaden. En period användes området av Riksteatern, och även andra mindre företag med film- och medieanknytning. Idag har Svensk Filmindustri åter sitt huvudkontor inom området och Filmstaden Råsunda har återuppstått genom att SF valt att behålla en biograf. De tre salongerna är döpta efter några av stjärnorna som satt Filmstaden på kartan; Nils Poppe (1908-2000), Annalisa Ericson (1913-2011) och Sickan Carlsson (1915-2011). Biografen rymmer även Ingmar Bergmans egen arbetssalong, som ibland visas för allmänheten.

 

Biografen Rialto

Biografen Rialto, en gång en av de främsta premiärbiograferna under stumfilmseran, låg på Sveavägen 114 i hörnet Sveavägen-Odengatan mellan 1921 och 1986. Arkitekten Ivar Engström och artisten G Holmberg, som svarade för inredningen, skapade ett biopalats enligt tidens mode. Salongen var inredd med väggar av marmorit i brunt och boaseringar i mahogny. En specialbelysning tändes när ouvertyren spelades, och ridån var av blå sammet med sidenapplikationer. Rialto kom att byggas om ett flertal gånger under årens lopp och bytte även ägare. Till skillnad från många andra av stadens biografer behöll den dock hela tiden namnet Rialto. När biografen lades ner 1986 efter 65 år var den en av Stockholms äldsta biografter.

 

Som sig bör bär gator och torg inom området namn efter kända personligheter i Filmsverige. Men vem döljer sig egentligen bakom de blå gatskyltarna?

 

Vårt eget hus hyser följande personligheter:


Greta Garbo (1905-1990) – den gudomliga, och obestridligt en av Sveriges internationellt mest kända filmaktriser. Upptäcktes och lanserades av Mauritz Stiller. Historien om flickan som arbetade i hattaffär och slutade som mytomspunnen filmlegend har fängslat många. Den allra första filmen Luffarpetter ledde så småningom vidare till en internationell karriär, som på hennes egen begäran tog slut i början av 1940-talet. Än idag njuter filmälskare av hennes starka porträtt i filmer som Mata Hari, Drottning Christina, Anna Karenina, Kameliadamen och Ninotchka

 

Mauritz Stiller (1883-1928) – tillsammans med Victor Sjöström frontfigurer under den svenska storhetstiden under stumfilmsepoken. Regisserade mästerverk som Erotikon och Herr Arnes penningar. Selma Lagerlöf lär dock inte ha varit lika förtjust i Stillers färgstarka tolkningar som hon var i Sjöströms något mera traditionella verk. Mauritz Stiller gjorde även succé i USA, dit han förde sin stora upptäckt Greta Garbo. De filmade tillsammans i bl a Fresterskan (The Temptress).

 

Edvin Adolphson (1893-1979) – en av Sveriges främsta filmcharmörer, med oförglömliga roller i klassiker som Markurells i Wadköping, Swedenhielms och Hemsöborna. Under en period var Edvin Adolphson gift med Harriet Bosse, en gång hustru till August Strindberg.

 

 

Längs med gården hittar vi en dam, som kanske är något underskattad. Här har hon i alla fall fått en gata uppkallad efter sig:

 

Dagmar Ebbesen (1891-1954) – svensk skådespelerska, som kom att betraktas som huskorset personifierat. Bland hennes filmer hittar vi titlar som Vi hemslavinnor, Kvinnan tar befälet och Kristin kommenderar.

 

I resten av området står fler berömdheter att finna:

 

Victor Sjöström (1879-1960) – en av svensk teater och films största personligheter. Victor Sjöström började sin karriär i resande teatersällskap, men kom under stumfilmen att inta positionen som Sveriges ledande regissör. Han är mannen bakom Körkarlen, den första filmen som spelades in i Råsunda (där han även spelade huvudrollen). Han gjorde fler fantastiska filmatiseringar Selma Lagerlöfs verk, t ex Ingmarssönerna och Karin Ingmarsdotter. Under en period i Hollywook regisserade Sjöström den tragiska Han som får örfilar (He Who Gets Slapped). Victor Sjöström återkom så småningom till Sverige, och krönte sin karriär med rollen som Isak Borg i Ingmar Bergmans Smultronstället.

Ingrid Bergman (1915-1982) – Sveriges internationellt mest uppskattade skådespelerska, bl a med 3 Oscarsbelöningar i bagaget. Efter en påbörjad filmkarriär i Sverige med guldkorn som Munkbrogreven, Intermezzo och Swedenhielms gick färden vidare mot ett liv som internationell aktris. Genom den världsberömde producenten David O Selznick kom Ingrid Bergman till Hollywood, där hon inledde sin internationella karriär med en nyinspelning av Intermezzo. Därefter följde ett enda långt pärlband av storfilmer: Casablanca, Gasljus, Trollbunden, Notorius, Stromboli, Kaktusblomman, Mordet på Orientexpressen och många, många fler. Hennes sista stora filmroll blev som pianist i Ingmar Bergmans Höstsonaten.

 

Julius Jaenzon (1898-1961) – den förste betydande svenske filmfotografen. Julius Jaenzon arbetade mycket nära med Victor Sjöström (bl a Körkarlen) och Mauritz Stiller.

 

Thor Modéen (1898-1950) – svensk skådespelare och komiker. Thor Modéen, tillsammans med parhästen Åke Söderblom, kom att representera den s k ”pilsnerfilmen”. Inte minst gjorde han en paradroll i Pensionat Paradiset som 1937 ansågs så skandalös att den inte fick visas på biograf. Bland andra titlar kan nämnas Mot nya tider, Kustens glada kavaljerer, Snurriga familjen och Fram för lilla Märta.

 

Ingmar Bergman (1918-2007) – svensk films store regissör, med en lång rad mästerver (varav flera inspelade i Råsunda) bakom sig. Från manusförfattare, bl a till Hets, gick färden vidare via filmer som Kris, Det regnar på vår kärlek, Fängelse, Kvinnors väntan, Sommaren med Monika, Gycklarnas afton, En lektion i kärlek, Sommarnattens leende, Det sjunde inseglet, Smultronstället, Jungfrukällan, Såsom i en spegel, Nattvardsgästerna, Tystnaden, Persona, Vargtimmen, Viskningar och rop, Ansikte mot ansikte, Ormens ägg, Fanny och Alexander... Om Ingmar Bergman finns så mycket säga att det aldrig tar slut. Läs vidare! http://www.ingmarbergman.se/

 

Bilder från Filmstadens Dag 2010